Quantcast
Channel: Teak och orkidéer
Viewing all 320 articles
Browse latest View live

Dagens smurf

$
0
0


Inget får en väl att minnas och vara nostalgisk som gamla leksaker. Det har tom gått så långt att jag köpt leksaker på loppis bara för att "en sån hade jag när jag var liten". Man minns, och saknar. För tyvärr är det ju inte så, att man sparar allt, eller är det tur kanske...
Men lite finns iallafall bevarat, bla mina gamla smurfar. De är alla från 70-talet och lekta flitigt med, och har sedan plockats fram en vända till när mina barn var små. Nu ligger de nerpackade igen (i väntan på barnbarnen?)
Igår när snön ven utanför husknuten och jag inte hade något annat viktigt för mig tog jag fram och fotade dem. Smurferna blev såglada och korten blev bra!
Så denna vecka får bli en smurfvecka. En om dagen kommer de att visas. Det är naturligtvis inte hela samlingen. Men jag visar de bästa, de man lekte mest med.


Först ut är stenålderssmurfen, eller vad han kan heta. Min absoluta favorit. Kanske för att den var röd och hade hår istället för luva. Sen har han ju så glad mun också.


Luffarsmurfen

$
0
0

Allt ha äger ryms i det lilla knytet på pinnen och med lätta kliv och ett stort leende lämnar han huset och beger sig mot okända mål

Den arga kocken

$
0
0

"Reta inte den smurf som bakar."

Att sitta på en kudde

$
0
0

De flesta smurfar utför någonting, de har en tydlig uppgift. De sportar, jobbar och står i.
Men inte den här, han sitter på en kudde. Och det är allt.

Fredagssmurf

$
0
0

Gymnastsmurfen får representera denna fredag. För visst var det lite så här ni kände er när ni gick hem från jobbet idag? Skuttig, hoppig o full av frihet?
Konstigt att den känslan aldrig infinner sig en måndagmorgon...

Att testa sina vingar

$
0
0

"Jag kan flyga, jag är inte rädd!"

Smurfina

$
0
0

Smurfina, enda tjejen i gänget. Här flitigt uppvaktad av Mandolinsmurfen.


En ny bekantskap

$
0
0

Jag samlar på Norrmans keramik, med orange glasyr. Och jag har fått ihop en så stor samling 
att folk säger "-Oj!" när de kommer på besök och ska gå in i vardagsrummet. Och så kom det sig så att jag förra helgen gjorde en ny spännande upptäckt. Två filurer stod på en hylla och såg så bekanta ut, men ändå inte.
 De såg ut som "Norrmans goes Tore Borg " ungefär. Och jag köpte dem. Så klart.
Och visst är de från Norrmans, båda två. Men utan den orange färgen.  Fast inte blev de mindre söta för det.
Så nu har jag bestämt mig, jag samlar på Norrmans i alla färger som kan tänkas finnas. Så får vi se vart detta slutar...






Helgens lopp

$
0
0

Helgens loppisutflykt till Linköping bjöd på  lite smått och gott. Mycket fina grejor, inget som jag egentligen behövde, men så är det ju alltid...


Jag älskar de här flätade plastkorgarna, har flera stycken i olika former och med olika motiv. Fulsnygga på något vis är de.


Sex djupa tallrikar till min Isoldesamling för en tia stycket. Helt OK pris för snygga tallrikar.



Två tavlor som jag inte har någon aning om var jag ska hänga, det finns helt enkelt ingen plats på väggarna. Men jag tyckte de var snygga, och då kan man ju omöjligt lämna kvar dem. Jag får helt enkelt stuva in dem i lämpligt skåp så länge.


En tysk vas som jag köpte av den anledningen att jag visste att det stod en storasyster och väntade i fönstret här hemma redan. Och två är ju snyggare än en.


Samlingen med Norrmankeramik växer stadigt. Och det är så roligt när man hittar någon sak (eller två) som man inte redan har! 


Ytterligare en Sunflowerljuslykta till samlingen. Nu börjar det bli en liten dekorativ grupp. Ganska läcker när alla är tända faktiskt. Såg förresten en, den största varianten tror jag, gå på Tradera igår för 630(!) kronor.
Nog för att jag sett att de ökat i pris, men var inte det lite väl högt?? Inget pris jag skulle betala iallafall.

Ett syskrin

$
0
0

Var på stan häromdagen, och passerade stadsmissionens second hand. Hade bestämt att bara gå snabbt förbi, inte stanna. Men det gick ju inte! Jag behövde bara snegla lite lätt åt sidan och mina ögon fastnade direkt på detta gamla syskrin.



Alldeles skavd, dammig och smutsig stod det där. Men jag såg ju hur fin den kunde bli, tom genom skyltfönstret såg jag det. Prislappen hängde väl synlig och det begärda priset var det heller inget fel på. Men det var tidigt på förmiddagen och butiken hade ännu inte öppnat, så jag skyndade vidare.
Och där slutade historien?
Skulle inte tro det. Gissa vem som hängde på låset kl 11 då de öppnade...? Och vem som skyndade in, fram till skyltfönstret och grabbade ett skitigt gammalt syskrin? Fast jag hade bestämt mig för att bara skynda förbi och inte köpa något.
Så nu har jag skaffat mig helgjobb. Den ska plockas isär, tvättas, slipas försiktigt och oljas. Och den kommer att bli så fin! Det vet jag.

Solöga

$
0
0

Jag har surfat runt på alla retrobloggar, och alla, precis alla verkar ha varit på antikmässan i helgen. Ser alla underbara bilder och blir så avundsjuk... Men nästa gång, då ska jag se till att komma också.
Nåväl, jag var iallafall på en loppistur i helgen, och en solögalykta för tio kronor i den lite ovanligare turkosa färgen säger man ju inte nej till. Samlingen börjar bli stor nu, jag räknade till åtta röda, två blå och en grön. Och så denna nya. De är fina tillsammans, men bara en i varje färg har jag framme, det får räcka.

Tummen upp för 70-talet

$
0
0

Varje torsdag i den lokala dagstidningen följer det med en bostadsbilaga.  I dagens upplaga kunde man läsa om en familj som stolt (!) berättade att de renoverat sitt hem från 70-tal till 2014 på två veckor. De hade köpt ett gammalt hus som ingen gjort ett dugg med sedan 70-talet, blåst ut det fullständigt och sedan inrett det på ett personligt och orginellt sätt i vitt och svart, med accentfärger som lila och turkos.  I reportaget ser man ett par ”före-bilder” på kök och badrum, och jag vill bara gråta… Får man verkligen göra så? Borde det inte vara erlagt med någon form av straffavgift att slakta ett hus så fullständigt. Att fullkomligt förstöra, och sedan gå ut och tro man är originell med lila gardiner och skålar?? Vi lever i en ding.ding värld. 



 Här hyllar vi i alla fall 70-talet. Decenniet då brun ansågs vara den allra hetaste inredningsfärgen. Då inget mönster kunde vara för grilligt, och ingen färg upplevdes som för stark.  Senaste fyndet består av fem assietter till min midsommarservis. Med dessa kan du ta precis hur stor tårtbit som helst, ingen ser den, för allt du lägger på tallriken kommer att "försvinna" i det enorma och färgglada bladverket!

Lampfynd

$
0
0


Hittar man små lampor för en billig peng på loppis ska man inte låta dem ligga kvar, även om man inte vet riktigt vad man ska ha dem till, just då. De är så lättplacerade att det brukar inte bli något stort problem.
Idag hade jag turen att hitta två stycken. Den ena ska bli sänglampa i gästrummet, och den andra är just bara vad det ser ut som. En fönsterlampa med otroligt stor mysfaktor.


Och en stund senare, men ett tag med diskborsten, och ny el indragen blev den så här fin. Nöjd!

Att bli med en samling

$
0
0

Nu är de tre, och det vet ju alla vad det innebär, ytterligare en samling har bildats hemma i det Åkessonska hemmet. Och jag gillar färgen på den nya, passar liksom in här hemma bland allt orange.
Men den verkar mottas med viss tveksamhet av de andra två...

Hemmets Journal

$
0
0

Och så kom det sig så, att i veckans nummer av Hemmets Journal, där är Teak och orkidéer med!


Lite stolt blir man allt, och även katten Kakan fick vara med på ett hörn!

Lite småfynd

$
0
0


Ibland har man med sig mycket hem. Ibland kanske bara knäckebrödskorg i teak, en handdukshängare från Hafa (med gamla prislappen på 13:45 kvar på baksidan) och den allra minsta och sötaste Sunflowerljusstaken.

Sjukt!

$
0
0


Den här veckan har varit för djävlig. I måndags o tisdags var jag helt ur spår, orkade ingenting. Jag som brukar träna på lunchen varje dag blev genomsvettig bara jag tänkte tanken att gå till gymmet. Jag blev orolig för vad som hade hänt mig, varför jag var SÅ trött.
Men så i onsdags fick jag svaret, då slog den undan fötterna på mig fullständigt - influensan.
Torsdagen och fredagen tillbringade jag sängliggandes bakom fällda persienner. Tillsammans med mina nyfunna vänner Nezeril och Panodil.
Det är först idag som jag faktiskt orkar vara uppe, och känner mig lite hungrig. Så det finns iallafall hopp om livet för tanten.
Och feber överlever man ju faktiskt, men mest sur är jag för att det inte blev någon loppis den här helgen heller....  


Premie

$
0
0


Jag är egentligen inget stor fan av tidningen Hus & Hem. Den är lite för modern för mig eller vad man säger.Lite för pastelligt, lite för ljust...
Men när man lockar med en premie som den ni ser på bilden, ja då blir tom jag tillfällig prenumerant!
För vem vill inte ha en Kastehelmiskål alldeles på köpet?..
Snyggaste färgen fick jag den i också, dubbel lycka.

En liten ekorre

$
0
0

Tore Borgsamlingen utökades med en liten ekorre i veckan. Extra roligt var det att det visade sig vara
Anna Sandberg jag klickat hem den ifrån. Och den kom i gott sällskap här hemma, efter att ha packats upp från kartongen hoppade den genast runt på hyllorna och gjorde sig hemmastadd.
Först ut i raden var katterna, med en viss tveksamhet närmade han sig dem.Kombinationen katter och ekorre kan få katastrofala följder om inte ekorren är tillräckligt snabb, men den den här gången gick det bra.


Även hundarna önskade honom välkommen på ett lugnt och städat sätt.


 Skogsdjuren sa: "Välkommen kompis!"


 Den stora björnfamiljen var mycket nyfikna på den långsvansade nykomlingen. 


 Han sa hej till hästarna...


 ...och till elefanterna.


Och även fast de inte verkade bry sig så mycket så slängde även ugglorna nyfikna ögonkast åt ekorrens håll.


Men gladast av alla blev denna lilla ekorrfröken som fram tills nu stått alldeles ensam på sin kant av hyllan.
Lyckan visste inga gränser när de möttes!


"Det börjar likna kärlek banne mej..".


En alldeles speciell Festivo

$
0
0

Första gången jag såg den (på bild) trodde jag att den var ett dåligt plagiat, eller nåt, men ändå inte. Så jag googlade och läste, och visst är det en Festivo.
Tydligen någon jubileumsmodell. Stämpeln under säger "Timo Sarpaneva 1967-1987".
1987, då var jag 19 år med permanentfrilla och tyckte att vita möbler var det snyggaste som fanns. Hade jag sett denna ljustaken då hade jag inte ens övervägt tanken att köpa den. Tänk vad man kan ändra sig...


Den är större än den treringade, och lite mindre än fyraringaren. Och passar alldeles utmärkt ihop med kompisarna. Trots att det ser ut som den tappat nåt på mitten...

Viewing all 320 articles
Browse latest View live